Långt bodde vi då från världen, det var krångliga stigar att gå,
men det kom någon plirögd gubbe någon gång och hälsade på.
Han förde en doft av fjärran med sej och tryckta ord om kärlek,
trohet och trånad och om sjöolyckor och mord.
Och det ondas bild och det godas kuverterades styck vid styck
där vi gömde på Tomtebodas visor och skillingtryck.
Ack, mången lie och skära sen dess har kommit till ro.
I dag är vi världen nära med film och med radio.
Och välnärda tidningsdrakar strör ut sina dagliga ord om våldtäkt,
brand och förskingring och om sjöolyckor och mord.
Allt rycker så tätt inpå oss.
Vi följer nog med men får en känsla ibland
att vi likväl lite vid sidan står.
Det är någonting som fattas (och saknas) – vad det nu är.
Kanske köper vi då en bok och får vederkvickelse där.
På diktens flygande matta till fjärran länder vi far.
(O, hör minareternas sekelmummel i Bishangar!)
En bok betalar sej väl, den smyger som månljus kring
att lyssna på människans själ och på föga beaktade ting.
En dyrk kan den vara – en nyckel, som öppnar en hemlig dörr
till ett hus där vi tycker oss hemma fast vi aldrig varit där förr.
Och trista och ledsamma saker, vardagens pockande grå,
kan böckerna lära oss se med förvandlade ögon på.
Ja mycken fröjd kan den skänka, en bok – och till den som är sjuk
kan den komma med kraft och hugsvalan som en sanka veronikaduk.
info@bocker.nu